I samband med att porten ner till jordkällaren skulle målas om blev det uppenbart att beslagen var för stora och många för att ta bort färgen med llinoljesåpa. De var dessutom rätt rostanlupna så det var läge att testa metoden med elektrolys.
I samband med att vi skulle byta några rejält rötskadade pelare på Ingemarstorp så föll en av dem isär när den landade på marken och avslöjade texten ”Strömsholmen Byggmästare F. O. Larsson Tranås, Mars 12. 1923” som varit dold för solens strålar i nästan 100 år. Nyfiken som man är undrar man vem denna man var!
Så var det dags att sätta tillbaka glasen i bågarna. Tanken var egentligen att bjuda på en liten glasskola eftersom vi tycker att det är viktigt med rätt glas så att det matchar fönstrens och husets ålder, men det får räcka med en bild som visar de munblåsta glasens underbara skimmer. I jämförelse ser valsade glas randiga ut och planglas är helt förödande döda.
Efter en trevlig diskussion häromdagen med en släkting till en tidigare ägare av Ingemarstorp framkom det att arkitekten bakom ombyggnaden av Ingemarstorp på 20-talet var Linköpingsarkitekten Axel Brunskog. Uppgifterna har bekräftats så nu återstår att dyka ner i arkiven för att se vad som står att finna!
I detta steg gäller det att reparera eventuella skador på träet och förbereda bågarna för glasning. Träet i våra bågar som i de flesta fall är från byggåret 1832 har generellt varit väldigt friskt trots att vissa områden har stått utan kitt och/eller färg under lång tid. De reparationer som trots allt behövs brukar inskränka sig till att limma eventuella lösa bitar som lossnat vid oförsiktig borttagning av gångjärnen.
Jag använder inte PU-lim som kanske är det bästa ur ett hållfasthetsperspektiv, men vi tycker inte riktigt att det passar in i det sätt vi renoverar våra fönster utan använder vanligt vitt utelim istället.
En del väljer att låta fast sittande färg vara kvar och skrapar bara bort lös, krakelerad eller dålig färg, men eftersom vi vill återgå till linoljefärg och få farm alla fönsterbågens frästa profiler väljer vi att ta bort allt så att vi även kan inspektera träets kvalité och så att säga börja om. Alla sätt är ju bra utom de dåliga, men vi har landat i att använda varmluftspistol för att mjuka upp färgen innan vi skrapar bort den.
Vi tycker bäst om Speedheaters skrapor och kompletterar med en slö (!) morakniv, några skruvmejslar som passerat bäst före-datum och en liten Bacho Färgskrapa 625 med olika skär (rund, päron, dropp och trekant) – då klarar man de flesta profiler på ett bra sätt.
Detta steg tycker vi är viktigt för att kunna ta hand om glas och båge på bästa sätt. Om kittfalsen i bågen är i gott skick och även kittet sitter mestadels bra, kan man givetvis låta bli att ta ur glasen – inte minst beroende på att det alltid är en viss risk med att ta ur gamla fina munblåsta glas ur bågarna och ju större glas, desto större risk. Vi har själva kvaddat några stora glas (110 x 46 cm) som är svåra (= väldigt dyra) att ersätta. Ofta beror det på att man är oförsiktig eller att det finns någon liten spricka redan i glaset som gör att det i princip är omöjligt att ta ur det utan att det skadas. Av denna anledning börjar vi oftast med stora rutor och arbetar oss nedåt i storlekarna eftersom man då brukar kunna återanvända ett skadat stort glas i en mindre båge genom att skära ner det.
Börja med att märka upp rutorna innan du tar ur dem ur bågarna. Vi tycker att det är enklast att sätta tillbaka glasen på samma plats som dom kom ifrån – då vet man att dom passar när dom skall återmonteras.
Vi slänger ner alla beslag i en plastburk med linojlesåpa. Såpan tar effektivt och miljövänligt bort all gammal färg och gammalt fett/gegg i gångjärnen på några dagar. Om färglagren är tjocka kan man få ta upp beslagen några gånger ur såpan och hjälpa till med kniv eller liknande för att få bort färgen. När färgen är helt borta och beslagen torkade tar vi bort så mycket rost som möjligt mekaniskt (stålborstar, stålull och slippapper).
Det sista steget med beslagen är att måla in dem med rostskydd. Eftersom vi uteslutande använder linoljefärg brukar vi använda rostskyddande linoljefärg med järnmönja som vi stryker två gånger som rostskydd. Beslag som vi inte har för avsikt att måla med slutstrykningsfärgen, såsom till exempel invändiga hasplar och kopplingsbeslag mellan inner och ytterbåge rostskyddsbehandlar vi inte alls.
Efter några dagars torkning, eller egentligen oxidering eftersom linoljefärg i ordets rätta bemärkelse inte torkar, är beslagen redo att återmonteras.
Vi börjar alltid med att demontera samtliga beslag. Man kan givetvis låta dem sitta kvar, men i vårt fall har de målats över under årtionden eller till och med sekel med olika sorters färg och behöver verkligen ses över med tanke på eventuell rost och andra skador. Eftersom vi också gör samtliga våra bågar helt trärena vill vi inte ha några beslag som sitter i vägen vid borttagningen av färgen.
