Huvudbyggnaden på Ingemarstorp har målats och målats om ett flertal gånger sen den byggdes 1832. Vi tror inte att den nuvarande panelen är den ursprungliga eller om den ens såg ut som den gör idag, men att det var panel på timerstommen är helt säkert då brandbesiktningen 1840 slår fast ”Spåntad brädfodring å hela huset”.
För att identifiera hur ett hus sett ut under sin historia kan man skrapa sig igenom färgskikten och på så sätt få fram en färgtrappa. Lämpligen gör man det på norrsidan där färgskikten oftast klarat sig bäst. Vi lyckades identifiera fem olika kulörer där ett är den äldsta och fem den nuvarande kulören. Möjligen är det ytterligare en mellan tre och fyra, men den är knepig att isolera och är ganska lik nummer fem så vi släppte den.
Den första färgskiktet är ganska spännande eftersom det skiljer sig totalt från senare kulörer i sin gröna ton. Ingemarstorp måste ha varit spektakulärt när hela fasaden hade denna kulör! Även nummer två är väldigt annorlunda mot det gula. den framstår som mera aprikos/beige. Det är samtidigt svårt att identifiera färger exakt. Linoljefärg mörknar/oxiderar med åren i avsaknad av ljus, men det ger i alla fall en indikation när man jämför dem bredvid varandra.
Tittar man på de äldsta bilderna vi har är det tydligt att panelen var ljus och foder och dekorelement klart mörkare. Genom spår på vi hittat på fönsterbågarna, har vi kunnat konstatera att de var målade i kromoxidgrönt. Troligen är panelen på denna bild som är tagen runt sekelskiftet 1900, den ljust gröna nyans från färgtrappan.
Vi kan helt säkert säga att den gröna nyansen är från tiden före den stora ombyggnaden Elisabet Nisser genomförde på 20-talet. I samband med ombyggnaden byttes de smala 2-luftsfönstren på vardera sida om huvudentrén ut mot 4-luftsfönster i samma storlek som samtliga övriga fönster på entréplanet.
En helt ny veranda byggdes med bastanta pelare, tak, en ny dubbeldörr med överluft, nya foder till fönster och dörrar med en helt annan profil än den ursprungliga och annat listverk under fönstren. Avslutningsvis kläddes panelen in ganska brutalt med masonit.
När vi i samband med renoveringen av entrén plockade bort masoniten och listverket runt fönster och entrédörren hittade vi tydliga spår på det tidigare utseendet. Konturerna efter fönsterfodren och dekoren under de tidigare smala fönstren syntes tydligt och den ljusgröna färgen var här inte övermålad, medan den tidigare snedställda dubbelfaspanelen av någon anledning ersatts med liggande.
Tittar man på en tidig bild efter ombyggnaden så kan man dra slutsatsen att de tre stående ”kapitälerna” under varje fönster inte längre följer kulörvalet för fönsterfoder, stående kapitäler/knutbrädor, takfotsbrädor och sockellist, utan nu följer dessa detaljer istället panelens kulör. Foder med mera är nu ljusare än panelen och troligen vit eller möjligen ljust grå. Panelen har här möjligen den rosagrå nyansen (2) från färgtrappan eller kanske den grönaktiga (3).
De gula nyanserna verkar ha kommit senare. Den ljust gula, nummer fyra är troligen den på bilden nedan från 70-talet och den senare orangegula, nummer fem är husets färg fram till 2015.
